Uppmärksamheten handlar främst om krönikören Linda Skugges sågning av boken, vilket är olyckligt och blir missriktat eftersom Kristina Sandberg och hennes litteratur förtjänar en helt annan diskussion. Livet leker när Kristina plötsligt börjar känna en smärta som strålar ut i armen. Hon känner även en knöl i brösttrakten. När hon söker sig till sjukvården får hon beskedet, hon har drabbats av en aggressiv bröstcancer. Som läsare får vi följa med i behandlingen och Kristinas reflektioner över sjukdomen. Vi ges även tillbakablickar, om Kristinas uppväxt i Sundsvall med en missbrukande pappa. Många i hennes närhet har synpunkter om sjukdomen. “Jag känner den och den som hade bröstcancer och de klarade ju sig bra”. För en person drabbad av sjukdom och olycka hjälper ju sällan dessa ord som oftast uttalas i all välmening. Istället bär man detta ensam.